buhu

Idag är jag trött och ledsen.
För att det känns som att jag alltid måste organisera och planera saker för att få någonting gjort eller för att slippa vara ensam.
Jag är avundsjuk på personer som lever med någon eller som är i par. Som inte behöver anstränga sig för att slippa vara ensam.
Visst tycker jag jättebra om rollen som den som styr upp saker och vill gärna planera. Men ibland önskar jag att jag slapp det och bara kunde följa med i vad som händer. Men just nu känns det som att om jag lägger ifrån mig min roll och slappnar av. Då kommer det bara resultera i att jag blir ensam och utan någonting att göra.
Visst är det så att andra i min omgivning också planerar saker, men inte alls så mycket som jag vill.
Jag vill alltid umgås med andra, aldrig vara ensam.
Kostbollen var helt underbart eftersom jag knappt en minut ens fick vara ensam. De enda få tillfällena då man faktiskt var för sig själv var då man stängde in sig på en toalett.

Jag är trött och ledsen för att jag alltid bjuder, och inte alls får tillbaka så mycket som jag faktiskt förtjänar.
Så ett stort tack till de som faktiskt bjuder, planerar och ser till att jag slipper vara ensam ibland.
Kanske mest besviken på mig själv för att jag inte klarar av ensamhet?

Ibland får man tycka synd om sig själv, för jag tycker faktiskt att jag har rätt.