I have tried to shine in the darkness

Igår var det en fullspäckad dag ändå. Lite planerad och lite spontan. Mycket bra alltså.

Först firade vi mormors 75års dag. Det var nog lyckat. Mormors syskon och morfars bröder var på besök. Inte träffat morfars bröder sedan morfars begravning. Och mormors syskon är så olika. Hennes syster är så underbar, som en extramormor för mig.

Celin har inte riktigt kommit på det där med bordsskick ännu, kanske för att hon inte behöver tvätta sig själv efteråt eller för att hon inte vet hur hon ser ut. Charmigt med gröt överallt är det ju iaf!

Efter kalaset åkte jag till Hjo där jag träffade Elin+pojkvän+deras kompisar. Satt ute en stund tills det blev kallt, sedan trängdes vi allihopa i soffan. Åkte därifrån vid 23:30. Dumt nog passade det inte med nån buss vidare till Skara, men tur nog så stannar bussen utanför Linus hus. Så jag gick dit å sen gick vi och åt på modegrillen. Sågs bara nån timma, men jag är jätteglad att han ville offra lite speltid till att umgås med mig :)
Han sa nåt typ: "det är tur att man får tid att träffa både flickvänner och vänner och dig på samma vecka."
Haha, då undrade jag vad jag räknas som. Jag är nog bara Anna som inte räknas till gruppen vänner. Och det är helt okej tycker jag!

På torsdag ska jag kanske träffa min KBA.
Inte sett henne på över 4 månader. Det känns lite nervöst men jag längtar så. Vi pratar knappt någonting. Jag saknar hennes sällskap så otroligt mycket. När man tänker tillbaka på det så har vi väldigt mycket som vi delar. Vi bodde liksom tillsammans i samma rum, i samma säng (haha) i ett halvår. Hon tycker om mig och vill vara med mig trots alla mina dåliga sidor; min butterhet, mitt morgonhumör, mitt kassa självförtroende, min blyghet, min avundsjuka, min snålhet, min envishet..

Påminnelse för mig själv: http://www.youtube.com/watch?v=ELRD8ZMYmrA

På torsdag är också sista riktiga dagen i skolan. Jag har en vecka kvar i skolan! Det känns så konstigt. Sista månaden har jag kännt att jag faktiskt tycker väldigt bra om mina 3 klasskamrater och vissa lärare kommer jag att sakna mycket.

Idag är det söndag, söndag betyder lite skolarbete, mest sitta vid datorn, vara sunkig från gårdagen och bara göra mest ingenting.

Föresten, hur ORKAR folk vara så kära?! Haha, jag skulle bli så otroligt trött på allt gulligull. Jag skulle aldrig orka med att vara så snäll å gullig, eller umgås med någon som försöker vara sådär gullig.

So simple

It's so simple to be afraid
when you know who you are

Jag tänder massa levande ljus och har det mysigt ensam på mitt rum ikväll :)
lyssnar på musik från 1995-1997. Otroligt bra festmusik kom under den tiden.
Dr.Alban, E-type, Pandora, Rednex...

några musiktips:
Sonic Dream Collective - I wonder why
Sin with Sebastian - shut up (and sleep with me)
Look Twice - Feel the night
Daze - Super Hero
Pandora - Don't you know
Dream World - Movin up
Scooter - Friends
Don Felix - Hallo Hallo!
Everything but a girl - Missing



STORT GRATTIS till Jonas! Hoppas nya jobbet blir bra och helst bättre än ditt förra! Dubbel lön i en månad måste ju kännas bra i alla fall!! :D

Deppighet

Det är sluttande på väg nedåt idag. Humöret alltså. Kanske någon slags sommardeppighet, fast ska inte skylla på årstiden. Men att det blir varmt ute och sommaren bara närmar sig gör att jag mår lite dåligt. Jag är fortfarande för ytlig av mig för mitt egna bästa. Har fortfarande inte helt accepterat min fulhet. Visst är det inte lika illa som det har varit. Men sommaren skrämmer mig. Sommaren betyder att man ska vara lättklädd.

Idag har jag tittat på bilder på vackra människor. Vackra människor klädda i vackra klänningar och snygga linnen. Jag är för ful för sånt. Det enda jag kan tänka på är att folk blir äcklade av mig då de ser mig. Att folk önskar att jag inte syntes. Bad mig ta på mig någonting heltäckande.





Jag vet, folk vill inte läsa om trista saker, det får alla att sluta läsa och det får mig att framstå som en egoistisk och tråkig person.



Idag var jag och resterande delen av familjen hos min morbror och tittade på fåren. De hade för tillfället 24 lammungar som alla var födda inom två veckor tror jag. De senaste bara för en dag sedan. Vissa var lite blyga av sig medan andra kom fram till en och ville bli burna. Så jag tog upp en liten lammunge och hon var jättegosig och ville pussa på min näsa och haka hela tiden. Hade små söta tänder men var så försiktig med dem så det gjorde inte ont trots att hon bets lite.



Har även fixat med högtalare i mitt rum. ÄNTLIGEN kommer jag kunna lyssna på ren och klar musik istället för det dåliga ljudet som datorn ger ifrån sig. Ska bara fixa en sladd mellan datorn och förstärkaren först. Tills dess blir det radio.




Nej, jag slutar skriva nu, det är bara depp, depp, depp, depp idag.

Ser fram emot att Anna kommer till Sverige i slutet av månaden. Sedan har jag inte nåt att se fram emot förens lönen kommer i Augusti, fast då är jag arbetlös. Så kanske inget att se fram emot?

aah, sluta.

Jacqueline

Idag har jag äntligen fått tacka Jacqueline för det hon gjorde för mig när vi var 11 år gamla. Jag hoppas att jag lyckades uttrycka mig så att hon förstod hur mycket det betytt för mig.
Jag och hon var allra bästa vänner under flera år. Vi gjorde allt tillsammans som man gör när man är liten. Vi var tjurskalliga och irriterade på varann som jag inte kunnat vara mot någon annan vän. Vi kunde skratta massor och vara bara lyckliga för stunden. (När jag träffade mormor senast så försökte jag komma på när jag såg henne skratta åt nåt värt senast, och jag kan inte komma på att jag gjort det sedan jag var väldigt liten och mormor var "frisk". Då undrar jag om man vid någon ålder slutar asgarva och ingenting är sådär roligt att man kan skratta tills man får tårar i ögonen och ont i magen)
JD har jag inte träffat på säkert över ett år, kanske till och med på två år räknade vi ut. Och det var så läge att träffas nu. Vi är nämligen på en väldigt läglig nivå för varann. Det kändes att vi kunde prata om samma saker, att vi båda växt ifrån de olikheter som skilde oss.
Jag hade tänkt att vi skulle träffas nån timma och bara hinna snacka lite kort och uppdatera oss om den andres liv, men när jag väl var hemma hos henne ville jag inte gå hem och jag stannade flera timmar. Så kom hennes mamma hem och vi satt och pratade alla tre. Jag har aldrig haft lätt att prata med hennes mamma och varit avundsjuk på de som haft det. Men nu satt vi där och pratade om lite allt möjligt. Och jag känner att det är synd, men kanske också bra att JD bor i Stockholm. Tydligen är jag ju bäst på att ha distansförhållanden till mina vänner. Så jag hoppas bara att jag och JD alltid kommer att ha en bra kontakt. För hon är en viktig del i mitt liv!



Lyssnat på en och samma låt i 2 dagar nu. Spelats över 100 gånger och på repeat hela tiden.
Devin Lima & The Cadbury Diesel - Hangin with you

Mandelsnittar

Idag har det bakats lite smått.
Den ser rätt tråkig ut. Men smaken blev mumsig i alla fall. Just nu är sista plåten i ugnen och jag passar på att skriva ned receptet så att jag minns det och så att kanske nån annan kan få baka lite mumsigt. :)

Mandelsnittar

300 gram smördeg (vetemjöl, vatten, ättika, smör)

200 gram riven mandelmassa
100 gram philadelfiaost
1 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
1 ägg

1 dl marmelad (jag använde apelsin men det går bra med typ aprikos, citron tror jag)

50-100 gram hackad eller flagad mandel att strö över.


Sätt ugnen på 200 grader
Blanda allt med mandelmassa, philadelfiaost, florsocker, vaniljsocker, ägg
Kavla/lägg ut smördegsplattor på en lång rad så att bredden är ca 15 cm, längden är oviktig.
bred på marmelad, vik upp kanten på långsidan och häll över smeten (mandelmassesmeten)
strö över den hackade mandeln.
Pensla smördegskanterna med ägg (de som är uppvikta)
Skjuts in i ugnen i 20-25 minuter.
Låt dem kallna och skär upp dem i bitar å strö över lite fint med florsocker.

Klart och mums flibabba!

vänner

Sista veckan har jag funderat mycket över de vänner jag har och umgås med. Vilka egenskaper de har som gör det omöjligt för mig att inte umgås med dem. Försökte i mitt huvud utesluta dem en efter en för att se om jag det skulle vara annorlunda utan dem.
Som med en kompis blir jag lite som henne när jag är med henne. Jag växer och känner mig modigare. Jag blir extremt flummig och känner inte igen mig själv ibland. Men jag skämms inte för det.
Och en annan, jag vet inte vad det är som gör att jag trivs så bra med honom. Kanske att han är så lugn, alltid genomsnäll och har massa spännande saker att berätta om livet och känslor.

Tänkte stanna upp där.

Istället tänkte jag att jag vill klaga lite på alla "PAR". Alla mina vänner har pojkvän/flickvän. Jag är singel, har alltid varit och kommer vara det en lååång tid framöver. Men i alla fall, till alla par: Jag vill inte se er pussas, jag vill inte bli hoppusslad med nån kompis till paret, jag vill inte alltid umgås med er som par utan lite enskillt med en av er, jag vill inte höra hur gullig/underbar/jävlig/irriterande den andre är.


ett låttips som kanske kan vara svårt att få tag i:
Josef Zackrisson - Ovänner och Vänner










Thanks Alex! :)