Vem kan tro att en sån underbar dag startade med en 5 km promenad i spöregn, fortsatte med skavsår, blöta skor och byxor.
Jag var på studiebesök på norrmejerier på Ersboda i morse. Spännande spännande.
De tillverkar alla slags mejeriprodukter där. Både under sitt egna namn men även åt Arla bland annat.
Kom hem till en kaotisk lägenhet där det renoveras. Konstaterade att man inte kunde vara i lägenheten och satte mig på balkongen och slumrade till.
Sedan tog jag en liten skogspromenad med Daniel och vi fotograferade lite.
Snart ska jag bege mig till Amanda och hennes tv för lite bonde söker fru.
det är hemskt jobbigt när man ringer hem och första frågan man får är:
vad gör du?
följt av frågan:
är du hemma hos mormor och morfar nu?
Hur förklarar jag för en 3-åring vart jag är? Eller varför jag inte är med på hennes födelsedagskalas? Eller hur långt det är tills nästa gång vi ses?
Att bara tänka på att jag kommer vara frånvarande ur hennes liv i mer än 2 år framöver gör mig gråtfärdig.
Jag vet att det är tråkigt och att man blir ledsen när man hör sånt. Det var som första dagen jag kom hem i somras och min tre-åriga systerdotter sa "jag har saknat dig när du varit borta". Det gjorde ont i hela mig. Jag vill vara där, men ändå vara här. Jag vill bli dietist men ändå vara hemma.
SvaraRaderaJag är i alla fall glad att du är här för du gör det värt att stanna här och tänk vilken tur att vi flyttade hit så vi fick träffas!