Jacqueline

Idag har jag äntligen fått tacka Jacqueline för det hon gjorde för mig när vi var 11 år gamla. Jag hoppas att jag lyckades uttrycka mig så att hon förstod hur mycket det betytt för mig.
Jag och hon var allra bästa vänner under flera år. Vi gjorde allt tillsammans som man gör när man är liten. Vi var tjurskalliga och irriterade på varann som jag inte kunnat vara mot någon annan vän. Vi kunde skratta massor och vara bara lyckliga för stunden. (När jag träffade mormor senast så försökte jag komma på när jag såg henne skratta åt nåt värt senast, och jag kan inte komma på att jag gjort det sedan jag var väldigt liten och mormor var "frisk". Då undrar jag om man vid någon ålder slutar asgarva och ingenting är sådär roligt att man kan skratta tills man får tårar i ögonen och ont i magen)
JD har jag inte träffat på säkert över ett år, kanske till och med på två år räknade vi ut. Och det var så läge att träffas nu. Vi är nämligen på en väldigt läglig nivå för varann. Det kändes att vi kunde prata om samma saker, att vi båda växt ifrån de olikheter som skilde oss.
Jag hade tänkt att vi skulle träffas nån timma och bara hinna snacka lite kort och uppdatera oss om den andres liv, men när jag väl var hemma hos henne ville jag inte gå hem och jag stannade flera timmar. Så kom hennes mamma hem och vi satt och pratade alla tre. Jag har aldrig haft lätt att prata med hennes mamma och varit avundsjuk på de som haft det. Men nu satt vi där och pratade om lite allt möjligt. Och jag känner att det är synd, men kanske också bra att JD bor i Stockholm. Tydligen är jag ju bäst på att ha distansförhållanden till mina vänner. Så jag hoppas bara att jag och JD alltid kommer att ha en bra kontakt. För hon är en viktig del i mitt liv!



Lyssnat på en och samma låt i 2 dagar nu. Spelats över 100 gånger och på repeat hela tiden.
Devin Lima & The Cadbury Diesel - Hangin with you