vänner

Sista veckan har jag funderat mycket över de vänner jag har och umgås med. Vilka egenskaper de har som gör det omöjligt för mig att inte umgås med dem. Försökte i mitt huvud utesluta dem en efter en för att se om jag det skulle vara annorlunda utan dem.
Som med en kompis blir jag lite som henne när jag är med henne. Jag växer och känner mig modigare. Jag blir extremt flummig och känner inte igen mig själv ibland. Men jag skämms inte för det.
Och en annan, jag vet inte vad det är som gör att jag trivs så bra med honom. Kanske att han är så lugn, alltid genomsnäll och har massa spännande saker att berätta om livet och känslor.

Tänkte stanna upp där.

Istället tänkte jag att jag vill klaga lite på alla "PAR". Alla mina vänner har pojkvän/flickvän. Jag är singel, har alltid varit och kommer vara det en lååång tid framöver. Men i alla fall, till alla par: Jag vill inte se er pussas, jag vill inte bli hoppusslad med nån kompis till paret, jag vill inte alltid umgås med er som par utan lite enskillt med en av er, jag vill inte höra hur gullig/underbar/jävlig/irriterande den andre är.


ett låttips som kanske kan vara svårt att få tag i:
Josef Zackrisson - Ovänner och Vänner










Thanks Alex! :)